EmmaLeverLivet

Då var segeläventyret över. Ni som känner mig bra kan nog ana hur nervös jag var inför att spendera två hela dagar och nätter på en båt. Men eftersom det är en av huvudattraktionerna längs Australiens östkust var jag tvungen att göra det ändå. Jag valde att åka med båten Avatar, en trimaran, vilket gjorde att vi inte märkte av vågorna så mycket och det var bland de bästa besluten jag gjort på hela resan.

 

Hursomhelst så samlades vi i hamnen på morgonen av vår första dag och träffade gänget vi skulle bo med de kommande dagarna. Efter säkerhetsgenomgången begav vi oss ut på havet - mot Whitsundayöarna. Vi hade riktigt bra vind och seglingen gick undan. Vi samlades uppe på däck, passade på att njuta av solen och innan vi visste ordet av så var vi framme vid vårt första snorkelställe. Där stannade vi ett bra tag och njöt av alla färgglada koraller. Efter ett sista svalkande dopp begav vi oss mot stället vi skulle sova på för natten. Vi ankrade och havet var så lungt att man knappt kunde känna att man var på en båt (detta ändrades dock så fort man gick ner under däck). Till min egen förvåning sov jag riktigt bra och kände inte av någon sjösjuka överhuvudtaget.

 

Nästa morgon var vi uppe innan klockan slog sex, slängde i oss frukosten och skyndade för att bli första gänget över till ön med den kända stranden Whitehaven Beach. När vi kom fram och såg stranden, folktom med kritvit sand, var det definitivt värt den tidiga morgonen. Till en början var det lite molnigt men det sprack snart upp och solen kom fram och lät oss njuta till fullo av den underbara stranden. Aldrig förr har jag sett finare eller vitare sand och en ordentlig skrubb med sanden är verkligen att rekommendera. Folk vällde in hela tiden och när det tillslut var dags för oss att bege oss tillbaka kunde vi räkna åtminstone 15 andra gruppbåtar bredvid vår.

 

Resten av dagen begav vi oss ut för mer snorkling, det ena stället bättre än det andra. Vi såg nemo och så många andra färgglada fiskar. Det var så packat att man knappt kunde simma framåt utan att slå till någon av dem. Och korallerna, det var så himla fint, jag bara simmade runt och njöt i en evighet. Men jag ångrade verkligen att jag inte hade med mig en undervattenkamera.

Sedan tog vi oss till vårt sista övernattningsställe, njöt av en fantastisk solnedgång och en underbar kväll med hela gänget.

 

Sista dagen vaknade vi av att båten var på väg tillbaka till hamnen. Halvvakna åt vi vår frukost och inte långt senare var vi tillbaka i Airlie Beach. Där blev det en lugn dag vid lagunen och på kvällen en avskedsfest med alla från båten.

 

Whitsundays var verkligen helt underbart, jag njöt non stop och var så lättad att jag klarade mig utan att bli sjösjuk. Kanske var detta slutet på min båträdsla. Jag vet iallafall en person där hemma som genast kommer börja planera en tur över sundet och nu kan jag nog inte längre säga nej.