Cairns

Just nu sitter jag på flygplatsen i Cairns och känner mig otroligt nöjd med de senaste dagarna. De sista dagarna här i Australien har jag försökt klämma in så mycket som möjligt på schemat. En dag tog jag en båt ut till barriärrevet och snorklade. Vi stannade på tre olika ställen och fick se så mycket fint under vattnet. Där var fullt med fiskar och färgglada koraller och jag bara simmade runt och njöt. Vi stötte på sköldpaddor och medans jag simmade längs med revet dök det plötsligt upp två hajar rakt under mig. Det enda vi inte hade tur med var vädret. Regnet öste ner hela dagen och himlen var konstant grå. Men tur iallafall att man inte känner av det under vattnet. Nu hade jag ingen undervattenskamera så det blir tyvärr inga bilder men ni kan nog föreställa er hur fint det var.

Sedan var det dags för fallskärmshoppet, något lika många varnat mig för som uppmuntrat mig att göra. Men jag gjorde det till slut och gud vad jag är glad för det. Vi hoppade från 14 000 feet eller något över 4 km (högt var det iallafall) och landade på stranden. En riktigt underbar upplevelse men det gick alldeles för fort, tur att jag har videon att titta tillbaka på. Lite nervös var jag minsann i flyget på vägen upp men innan jag visste ordet av slängde vi oss ut och all nervositet försvann helt och jag bara njöt. På vägen ner fick jag se barriärrevet ovanifrån och fick prova på att styra fallskärmen. Sen kom landningen. Väl på marken kände jag hur jag skakade men när jag kollade upp och såg fem andra fallskärmar fortfarande i luften kunde jag inte låta bli att le. Stranden vi landade på kändes som paradiset och medans vi satt och väntade på att de andra skulle landa lyckades vi till och med se kasuarer gå förbi. 
 
 
 
 
De dagarna jag inte hade något planerat spenderades medtadels vid lagunen. Men det blev också några rundor ner till hamnen och en snabb shoppingrunda innan det var dags att åka hem. 
 
 
Min sista utflykt blev till regnskogen. En hel dag åkte vi runt och besökte de finaste platserna runt Cairns. Det blev flera vattenfall och till och med ställen där vi kunde åka kana nerför klipporna. På kvällen gick vi ut för en sista avskedsmiddag och att säga hejdå till alla underbara personer jag lärt känna här visade sig vara svårare än jag trott. 
 
 
 
 
Nu är det bara hemresan kvar och oavsett hur sorgligt det känns att åka härifrån ser jag verkligen fram emot att komma hem igen.

Magnetic Island

De senaste dagarna har det verkligen varit fullt upp hela tiden. Efter en sista kväll i Airlie Beach tog jag bussen till Townsville och hoppade direkt på färjan ut till Magnetic Island. Där mötte jag upp med tre av tjejerna från seglingen och vi hyrde en bil för att upptäcka ön, en riktig paradisö. Vi bodde på ett jättemysigt vandrarhem precis vid havet, åt kokosnötter direkt från palmerna och somnade till ljudet av vågorna som slog emot klipporna.
 
 
 
Andra dagen gick vi upp tidigt och förberedde oss för en heldag med bilen runt ön. Efter ett stopp i Horseshoe Bay begav vi oss ut på en grusväg som bestod mer av hålor än väg men när vi kom fram till Radical Bay var det definitivt värt den skumpiga resan.
 
 
 

Sedan hade vi en liten fikapaus i Florence Bay och njöt av utsikten från Arthur Bay Lookout innan vi begav oss ut på en två timmars vandring längs the Forts Walk. En väldigt jobbig tur i värmen men vi lyckades se koalor i träden längs med stigen så humöret var fortfarande på topp. Vi hann också med att bestiga utsiktstornet med en fantastisk utsikt ut över ön.
 
 

Vi fastnade sen vid ett gäng Wallabies som vi stannade för att mata. Där stod vi och njöt ett bra tag och gullade med djuren innan vi fick skynda oss för att hinna med allt vi ville innan solnedgången.
 
 

Med ont om tid kvar halvsprang vi uppför Hawkings Point, en annat utsiktsplats på ön. Väl uppe, halvdöda och jättesvettiga, tog vi snabbt några foton och hann vila några minuter innan vi fick skynda oss ner igen för att hinna till solnedgången vid West Point.
 
 
 
Men vi underskattade hur lång tid det skulle ta att köra dit på de dåliga vägarna och lyckades precis missa solnedgången. Lite irriterande men riktigt nöjda med dagen begav vi oss sedan tillbaka till vandrarhemmet.
 

Efter en sista kväll med tjejerna åkte jag tillbaka till Townsville och spenderade en natt på vad som kändes mer som ett hotell än ett vandrarhem. Mesta tiden låg jag vid poolen uppe på taket och bara njöt. Men efter en natt där var det dags att ta bussen upp till Cairns, mitt sista stopp på resan.

Whitsundays

Då var segeläventyret över. Ni som känner mig bra kan nog ana hur nervös jag var inför att spendera två hela dagar och nätter på en båt. Men eftersom det är en av huvudattraktionerna längs Australiens östkust var jag tvungen att göra det ändå. Jag valde att åka med båten Avatar, en trimaran, vilket gjorde att vi inte märkte av vågorna så mycket och det var bland de bästa besluten jag gjort på hela resan.
 

Hursomhelst så samlades vi i hamnen på morgonen av vår första dag och träffade gänget vi skulle bo med de kommande dagarna. Efter säkerhetsgenomgången begav vi oss ut på havet - mot Whitsundayöarna. Vi hade riktigt bra vind och seglingen gick undan. Vi samlades uppe på däck, passade på att njuta av solen och innan vi visste ordet av så var vi framme vid vårt första snorkelställe. Där stannade vi ett bra tag och njöt av alla färgglada koraller. Efter ett sista svalkande dopp begav vi oss mot stället vi skulle sova på för natten. Vi ankrade och havet var så lungt att man knappt kunde känna att man var på en båt (detta ändrades dock så fort man gick ner under däck). Till min egen förvåning sov jag riktigt bra och kände inte av någon sjösjuka överhuvudtaget.
 
 
Nästa morgon var vi uppe innan klockan slog sex, slängde i oss frukosten och skyndade för att bli första gänget över till ön med den kända stranden Whitehaven Beach. När vi kom fram och såg stranden, folktom med kritvit sand, var det definitivt värt den tidiga morgonen. Till en början var det lite molnigt men det sprack snart upp och solen kom fram och lät oss njuta till fullo av den underbara stranden. Aldrig förr har jag sett finare eller vitare sand och en ordentlig skrubb med sanden är verkligen att rekommendera. Folk vällde in hela tiden och när det tillslut var dags för oss att bege oss tillbaka kunde vi räkna åtminstone 15 andra gruppbåtar bredvid vår.
 
 
 
 
 

Resten av dagen begav vi oss ut för mer snorkling, det ena stället bättre än det andra. Vi såg nemo och så många andra färgglada fiskar. Det var så packat att man knappt kunde simma framåt utan att slå till någon av dem. Och korallerna, det var så himla fint, jag bara simmade runt och njöt i en evighet. Men jag ångrade verkligen att jag inte hade med mig en undervattenkamera.

Sedan tog vi oss till vårt sista övernattningsställe, njöt av en fantastisk solnedgång och en underbar kväll med hela gänget.
 

Sista dagen vaknade vi av att båten var på väg tillbaka till hamnen. Halvvakna åt vi vår frukost och inte långt senare var vi tillbaka i Airlie Beach. Där blev det en lugn dag vid lagunen och på kvällen en avskedsfest med alla från båten.
 

Whitsundays var verkligen helt underbart, jag njöt non stop och var så lättad att jag klarade mig utan att bli sjösjuk. Kanske var detta slutet på min båträdsla. Jag vet iallafall en person där hemma som genast kommer börja planera en tur över sundet och nu kan jag nog inte längre säga nej.