Fraser Island

Efter tre händelserika dagar är jag nu tillbaka på fastlandet. Jag är hemkommen från en av de mest typiska stoppen för backpackers i Australien, nämligen Fraser Island, världens största sandö. Jag tog bussen upp till Hervey Bay där jag träffade gruppen jag skulle åka med. 32 härliga personer delade på fyra bilar blev vi. Vi packade sedan ner bara det absolut nödvändigaste för de kommande dagarna och efter en natt på vandrarhemmet begav vi oss mot färjan. Väl på ön var det mestadels vägar helt av sand som gällde. Efter en skumpig tur på de här vägarna hamnade vi i regnskogen och gick en tur till fots genom den innan vi körde vidare till vårt lunchställe. Där passade vi också på att ta ett välbehövligt dopp i poolen för att svalka ner oss.
 
 
Mätta och belåtna körde vi sedan ut på stranden och vidare mot nästa stopp. Men innan vi kom dit väntade en halvtimmes promenad genom sanddynerna på oss. När vi väl kom fram till Lake Wabby var vi alla så trötta att vi satte oss vid vattenkanten och vilade lite medans vi svalkade av oss. Det tog inte lång tid innan det kom fram massvis av småfiskar som började äta på oss. Där satt vi ett tag och njöt av vår version av ett spa och passade på att tvätta av oss i sjön innan vi begav oss till vårt läger. Väl där var det kvällsmat som gällde och sedan en riktigt rolig kväll fylld med lekar och sång med hela gruppen.
 
 
Dag två körde vi till Eli Creek, den klaraste bäck jag någonsin sett. Det 16 grader varma vattnet fick alla som festat lite väl hårt dagen innan att vakna till. Vi la oss ner i bäcken och flöt snabbt fram med den starka strömmen. Nästa sträcka passade jag på att köra en av bilarna och trots fyrhjulsdrift var det inte helt lätt att ta sig fram i den mjuka sanden. Vi stannade sedan vid the Maheno, ett vrak som strandat på ön för över 80 år sedan. Påväg till dagens lunchställe körde vi även förbi några saltvattensklippor, the Pinnacles, och lyckades också stöta på en dingo.
 
 
På eftermiddagen fortsatte vi vår tur längs med ön. Först blev det en bestigning av Indian Head, där vi fick en otrolig utsikt över ön. Sen körde vi vidare till the Champagne Pools. Dessa pooler har fått sitt namn från hur vattnet ser ut när vågorna sköljer in över klipporna och lämnar ett vitt bubbel i vattnet. Sist blev det ännu ett stopp vid Eli Creek och vi fick en chans att tvätta av oss all sand och saltvatten innan vi begav oss hem till lägret igen.
 
 
 
 
Sista dagen körde vi på de tuffaste vägarna vi stött på. Efter att ha skakats runt i två timmar kom vi fram till Lake McKenzie och det renaste vattnet jag någonsin sett. Där satt vi ett tag och bara njöt. Sanden var så otroligt finkornig att vi passade på att skrubba hela kroppen med den och jag kan säga att efter tre dagar utan dusch kände vi oss fruktansvärt rena efteråt.
 
 
 
Sedan var det bara att köra tillbaka till färjan och ta oss till vandrarhemmet för en sista kväll med gruppen innan vi sa hejdå. Det var inte helt lätt denna gången och jag kommer verkligen sakna vissa personer.
 

Jag hade några underbara dagar här och jag förstår varför detta är så mångas favoritstopp i Australien. Nu blir det några lugna dagar innan jag tar mig till Airlie Beach för nästa självklara stopp för backpackers - the Whitsundays!

Kommentera här: